SOM FLUGORNA PÅ SOCKER, det betyder ingenting.
Från en gräsmatta ifrån, till en av Europas längsta vägar, hård asfalt, E4 och E18, en massa enkelriktade vägar och en gallerdörr ifrån….
en stesolid, tack, cpfittkukjävel
Jag förstår människor som väljer att leva i ensamhet, jag fucking förstår.
Dom skriker som fan därute, undrar vad det handlar om.
Sitter trångt mellan fyra väggar och ett öppet fönster som bringar kyla och lukten av regn, och jag försöker skriva en livsviktig grej. Nej, jag överdriver inte, det är livsviktigt.
Men koncentrationen då? Ja den måste ha flugit ut genom det vidöppna fönstret som jag inte ens orkar gå upp och stänga.
Och horungarna som skriker där ute? Dom låter fan som mig. Fast inte så som jag låter i verkligheten såklart, men inifrån. Vad kan de möjligen ha att skrika såhär mycket om?
Har fåglar känslor?
För isåfall förstår jag egentligen dem.
Ibland önskar jag faktiskt att jag vore en fågel. Fatta att få skrika hur fan mycket du vill och flyga iväg när helst du känner för det. När fucking helst.
Vad fan har jag att klaga över egentligen?!
Okej, ni här rätt, jag har allt man kan önska sig. Men ni glömde faktiskt en massa andra grejer…
Vad sägs om det faktum att jag är en knarkare? Att jag har en konstant längtan i min kropp. Att jag tyst inte litar på något. Att jag inte ens vågar sova, på grund av mina omänskliga mardrömmar.
VAD. Du får tro att jag är dum i huvet. Fuck you förresten.
